“Vi drog i ångvisslan när det var tjocka och lyssnade om någon kom emot.”
Sjökaptenen, fackföreningsledaren och den finlandssvenska socialdemokraten Sven-Erik Nylund gästade Socialdemokratiskt Forum på onsdagskvällen 9 oktober i Helsingfors. Vi som satt kring bordet på kvarterskrogen Zinnkeller i Kronohagen fick höra ett både intressant och levande föredrag när Sven-Erik kåserade om sitt liv.
Från den nyfödda babyns sparkstöttingsfärd över Helsingforsisarna på vintern 1937, från Boijes sjukhus till hemmet på Vrakholmens lotsstation, fram till talrika internationella sessioner i London och Geneve har Sven-Eriks liv rört sig kring havet och sjöfarten.
Redan som två-åring berättade han att han vill bli sjökapten och som 20-åring stod han som utbildad styrman på fartygsbryggan. Det var då som ångvisslan riktigt gällde, någon radar fanns det inte på alla båtar vid den tiden.
Mellan de här åren hann Sven-Erik vara krigsbarn i Sverige, mässpojke och sjöman, elev på navigationsinstitutet i Åbo och framförallt medlem i en familj och släkt av lotsar och sjöfarare. Ekenäs kom att spela en viktig roll i familjens liv, som hemort men också som scen för mycket dramatik under de svåra krigsåren.
Framförallt den färgrika farfadern hamnade flera gånger illa ut med lokala skyddskårister. Han var nog inte politisk men stor i käften förklarar Sven-Erik: – De förstod nog inte alls när farfar blev arg på att de skulle hugga ner fina träd från hans tomt för att sätta upp ett artillerifäste för Hangöfronten.
Också Sven-Eriks far hade det svårt med de lokala skyddskåristerna. ”Han förvisades från Ekenäs till skärgården vid Nystad där han ställdes under länsmannens uppsikt”, fick vi veta. ”Efter Stalingrad fick han flytta tillbaka till Ekenäs.”
Både den egna familjen och andra människor och händelser fick Sven-Erik Nylund att sedan engagera sig i den socialdemokratiska rörelsen.
Sven-Eriks farbror Uno var den första lotsen som vägrade lotsa in en bekvämlighetsflaggad båt till Helsingfors. Det grekiska fartyget som seglade under Liberias flagg körde sedan på grund när det tog sig ut från den finländska hamnen, berättade Sven-Erik, inte utan ett småleende. Farbror Uno hamnade nog först illa ut men med stöd från Wälläri och sjömansfacket blev det inga allvarligare följder.
Sjömansunionen och dess legendariska ordförande Niilo Wälläri kom att ha ett betydande inflytande också på Sven-Eriks fackliga verksamhet:
– Wälläri var nog klok när han satsade mycket på att förbättra sjöfararnas arbets- och livsförhållanden på båtarna och deras sociala och andra villkor, sade han.
Wälläri kunde också vara kvick, som när han försvarade de så-kallade procentarnas inkomster i en avtalsförhandling. Passagerartrafiken hade blivit livlig och den personal, kvinnor framförallt, som hade hand om dryckesförsäljningen ombord såg sina serveringsinkomster stiga med den ökande försäljningen. När arbetsgivarna ville sänka serveringsprocenten satte sig Wälläri emot: ”Eftersom spritförsäljarna inte kommer till himlen är det på sin plats att lönerna är litet högre” lär han ha sagt. Och så blev det.
År 1969 blev Sven-Erik Nylund anställd på Finlands Skeppsbefälsförbund. År 1973 gick förbundet in i FFC efter en medlemsomröstning.
På förbundet ägnade han sig mycket åt den viktiga internationella dimensionen, både inom IMO – Internationella sjöfartsorganisationen – och ILO – Internationella Arbetsorganisationen. Båda har en unikt viktig uppgift att skapa internationella regler, i praktiken lagstiftning, för den här globala verksamheten. Sven-Erik räknar med att han under sin arbetskarriär har bott ett och ett halvt år på hotell i London och otaliga veckor också i Geneve.
Kampen mot bekvämlighetsflaggning spelade en stor roll under alla de här åren. Här blev det finländska facket känt överallt i världen som en effektiv bevakare av sjöfolkets intressen. Wälläri spelade en stor roll här, säger Sven-Erik, och också ITF-inspektören Lauri Heinonen gjorde ett viktigt värv, ofta under svåra och farliga förhållanden.
Nu är Sven-Erik Nylund engagerad inom Vanda svenska socialdemokrater. ”Nämnderna i Vanda har alltid lagts ner när jag har varit medlem” berättar han leende, men frågar sedan om inte det här bidrar till att minska intresset för politik bland unga människor.
Så det var en jättefin SF-kväll kring bordet på kvarterskrogen Zinnkeller, litet av en sjömanskrog för en dag, tillsammans med sjöfararen och fackföreningsledaren Sven-Erik Nylund.
