{"id":1098,"date":"2021-02-21T20:11:03","date_gmt":"2021-02-21T18:11:03","guid":{"rendered":"http:\/\/www.janfurstenborg.fi\/?p=1098"},"modified":"2023-08-07T18:26:43","modified_gmt":"2023-08-07T16:26:43","slug":"ss-kristianiafjord-forliste-vid-new-foundland-den-15-juli-1917-ombord-var-mina-farforaldrar-ruth-och-ragnar-furstenborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.janfurstenborg.fi\/?p=1098","title":{"rendered":"DEN NORSKA ATLANT\u00c5NGAREN SS KRISTIANIAFJORD F\u00d6RLISTE VID NEW FOUNDLAND DEN 15 JUNI 1917 – EN SAMTIDA BER\u00c4TTELSE"},"content":{"rendered":"\n

MED P\u00c5 SS KRISTIANIAFJORD FANNS FARF\u00d6R\u00c4LDRARNA RUTH OCH RAGNAR FURSTENBORG. <\/h4>\n\n\n\n

P\u00c5 V\u00c4G HEM OMBORD P\u00c5 DET SVENSKA FARTYGET SS STOCKHOLM SKREV RUTH NER SINA UPPLEVELSER. <\/h4>\n\n\n\n

HENNES HANDSKRIVNA MANUSKRIPT LIKSOM DE GAMLA POSTKORTEN FANNS BLAND HENNES SPARADE PAPPER. <\/h4>\n\n\n\n\n\n
\"\"<\/a>
DS Kristianiafjord sj\u00f6sattes \u00e5r 1913 och var den norska amerikalinjens f\u00f6rsta fartyg. Mina farf\u00f6r\u00e4ldrar Ruth och Ragnar Furstenborg var ombord, p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n tv\u00e5 \u00e5rs studier och arbete i USA. D\u00e4r hade de bott i Detroit, Toledo och New York medan Ragnar praktiserade inom bilindustrin.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Den 15 juli 1917 tidigt p\u00e5 morgonen gick det norska passagerarfartyget Kristianiafjord p\u00e5 grund utanf\u00f6r Cape Race i New Foundland, Kanada. Ombord fanns 900 passagerare, de flesta av dem norrm\u00e4n. Med fanns ocks\u00e5 min farmor och farfar, Ruth och Ragnar Furstenborg. De var p\u00e5 hemv\u00e4g efter tv\u00e5 \u00e5rs studier och arbete i Detroit, Toledo och New York.<\/p>\n\n\n\n

Ruth och Ragnar gifte sig \u00e5r 1915, men det \u00e4r oklart var det skedde. Enligt biografier var Ragnar i USA redan \u00e5r 1914 men eventuellt kan han ju ha varit hemma i Sverige eller p\u00e5 \u00c5land emellan. M\u00f6jligt \u00e4r ju ocks\u00e5 att de gifte sig i USA men p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt verkar det inte sannolikt. I alla fall var det ett nygift par som var p\u00e5 v\u00e4g hem fr\u00e5n USA.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
Ruth och Ragnar Furstenborg med barnen Maud och Raoul, i Tyskland i mitten av 1920-talet.<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

Resan fr\u00e5n New York inleddes den 7 juli 1917. N\u00e4r man kommit \u00f6ver gr\u00e4nsen mellan F\u00f6renta Staterna och Kanada gick man in i Halifax uppenbarligen den 10 juli. H\u00e4r kontrollerade brittiska myndigheter fartyget och dess passagerare. F\u00f6rsta v\u00e4rldskriget f\u00f6rdes ju ocks\u00e5 p\u00e5 Nordatlanten och dessutom var britterna naturligtvis noga med att Tyskland inte anv\u00e4nde sig av amerikatrafiken.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r man kunde forts\u00e4tta sin resa fr\u00e5n Halifax, den 12 eller 13 juli var det v\u00e4l, var v\u00e4dret f\u00f6rst vackert. N\u00e4r man kommit n\u00e4rmare New Foundland s\u00e4nkte sig en t\u00e4t dimma \u00f6ver havet. N\u00e5gon radar fanns inte \u00e4nnu utan man fick f\u00f6rs\u00f6ka navigera p\u00e5 gammalt klassiskt s\u00e4tt. I dimma var det nog allt annat \u00e4n l\u00e4tt. Med sina mistlurar varnade man eventuella andra sj\u00f6farare, ljudliga mistlurar som Ruth ocks\u00e5 beskriver i sin ber\u00e4ttelse.<\/p>\n\n\n\n

S\u00f6der om New Foundland hade man kommit in p\u00e5 en kurs som f\u00f6rde fartyget f\u00f6r l\u00e5ngt v\u00e4sterut, rakt mot land, i st\u00e4llet f\u00f6r att tryggt runda den l\u00e5nga klippiga kusten p\u00e5 \u00f6stra sidan. Man trodde att Kristianiafjord passerade Cape Race som ligger en bit norrut l\u00e4ngs kusten..<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
New York Times publicerade en l\u00e4ngre artikel p\u00e5 sin paradsida, dagen efter att Kristianiafjord f\u00f6rliste. Den kan fortfarande l\u00e4sas av prenumeranter i tidningens n\u00e4tarkiv.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

St\u00e4llet d\u00e4r Kristianiafjord gick p\u00e5 grund heter faktiskt Mistaken Point. Den h\u00e4r udden \u00e4r en del av UNESCOs v\u00e4rldsarv och fossiler som man funnit i klipporna ger vid handen att just h\u00e4r har uppstod det f\u00f6rsta flercelliga livet i v\u00e4rlden.  <\/p>\n\n\n\n

Att udden heter Mistaken Point beror p\u00e5 att den var ovanligt olycksdrabbad genom otaliga skeppsbrott under 1800-talet. Ruth antyder ocks\u00e5 det h\u00e4r n\u00e4r hon beskriver lokalbefolkningens oginhet mot de skeppsbrutna. Hellre skulle man ha plundrat ett vrak.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 h\u00e4r beskriver Ruth Furstenborg den dramatiska upplevelsen i en ber\u00e4ttelse som hon skrev ombord p\u00e5 den svenska atlant\u00e5ngaren Stockholm som n\u00e5gon vecka senare f\u00f6rde passagerarna vidare till Europa:<\/p>\n\n\n\n

RUTH FURSTENBORG SKRIVER OM UPPLEVELSEN, V\u00c4L OMBORD P\u00c5 SVENSKA PASSAGERARFARTYGET SS STOCKHOLM SOM DE SKEPPSBRUTNA FORTSATTE SIN RESA MED<\/h5>\n\n\n
\n
\"\"
Ruth Furstenborg<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

N\u00e4r nu allt \u00e4r \u00f6ver och vi \u00e5ter ha svensk mark under f\u00f6tterna ter sig hela v\u00e5r \u00e4ventyrliga resa som en orolig dr\u00f6m. Det var med de b\u00e4sta f\u00f6rhoppningar om ett snart sammantr\u00e4ffande med v\u00e5ra k\u00e4ra h\u00e4r hemma som vi den 7 juli i New York klev ombord \u00e5 Kristianiafjord.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e5gra as oss hade redan bakom sig en l\u00e5ng sj\u00f6resa fr\u00e5n olika orter i Sydamerika men ans\u00e5g sig p\u00e5 den norska b\u00e5ten s\u00e5 gott som hemma.<\/p>\n\n\n\n

Den st\u00f6rsta olycka som hittills drabbat en skandinavisk \u00e5ngare var ju ett l\u00e5ngt uppeh\u00e5ll i Halifax. Varf\u00f6r skulle just vi ha otur.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e4dret var det b\u00e4sta man kunde \u00f6nska sig och v\u00e5ra amerikanska v\u00e4nners varningar f\u00f6r risken att fara i dessa oroliga tider togs l\u00e4tt, \u00f6verlag.<\/p>\n\n\n\n

Efter tv\u00e5 dygns angen\u00e4m resa anl\u00e4nde vi till Halifax f\u00f6r att underkasta oss engelsm\u00e4nnens anspr\u00e5k p\u00e5 en noggrann visitation. Denna avl\u00f6pte utan n\u00e5gra n\u00e4mnv\u00e4rda obehagligheter. Efter n\u00e5gon v\u00e4ntan anl\u00e4nde till\u00e5telsen f\u00f6r oss att forts\u00e4tta l\u00e4mnade vi Halifax \u2013 och solskenet.<\/p>\n\n\n\n

Sedan den stunden skulle den olycksaligaste dimman bli v\u00e5rt trogna reses\u00e4llskap och mistlurens l\u00e5ngdragna tjut v\u00e5r st\u00e4ndiga musik. Alla var emellertid vid gott hum\u00f6r, lite dimma finner man si v\u00e4l i. Mistluren v\u00e4njer man sig vid.<\/p>\n\n\n\n

En sida p\u00e5 d\u00e4ck \u00e4r alltid s\u00e5 pass torr att man d\u00e4r kan f\u00f6rdriva tiden med krocketspel. Vi hade vinkat farv\u00e4l \u00e5t Halifax och n\u00e5gra av oss ropade h\u00f6gt ett \u00f6vermodigt \u201dnever again\u201d.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"
Atlantic provinces map, Wikivoyage, Shaundd – CC<\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

Aldrig anade vi att efter en vecka skulle vi komma tillbaka dit och f\u00f6ras ombord p\u00e5 \u201dStockholm\u201d som under uppeh\u00e5llet varit f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r v\u00e5rt s\u00e4rskilda intresse.<\/p>\n\n\n\n

Natten till s\u00f6ndagen hade flera av passagerarna sv\u00e5rt att sova f\u00f6r mistluren och det l\u00e5g en nerv\u00f6s sp\u00e4nning i luften, vilket l\u00e4r ha f\u00f6ranlett en del mera f\u00f6rsiktiga att s\u00e5 vitt m\u00f6jligt h\u00e5lla sig \u201dberedda p\u00e5 allt\u201d. F\u00f6r de flesta kom emellertid kallelsen till livb\u00e5tarne \u201dsom en blixt fr\u00e5n en klar himmel\u201d. Var det verkligen m\u00f6jligt att vi g\u00e5tt p\u00e5 grund. Ja, d\u00e4r kunde man ju tydligt urskilja New Foundlands klippkust. P\u00e5 flertalet verkade detta mycket lugnande emedan de ans\u00e5g att med en roddb\u00e5t kunde man l\u00e4gga till precis var som helst och dra varandra i land som vid en s\u00f6ndagsrodd p\u00e5 Dalasj\u00f6n. De visare som ins\u00e5g att det kunde vara timmars rodd till ett landningsst\u00e4lle bevarade v\u00e4nligen detta f\u00f6r sig sj\u00e4lva och s\u00e5 avl\u00f6pte allt lugnt utan minsta oordning, \u00e5tminstone p\u00e5 passagerarnas sida.<\/p>\n\n\n\n

Klockan \u00bd 5 p\u00e5 morgonen skedde strandningen och inom 10 minuter var alla passagerare p\u00e5 d\u00e4ck. Neds\u00e4nkningen av b\u00e5tarne tog l\u00e4ngre tid \u00e4n n\u00f6dv\u00e4ndigt beroende p\u00e5 att absolut ingen fara f\u00f6rel\u00e5g och att man v\u00e4l egentligen hade det b\u00e4ttre p\u00e5 det strandade skeppet som stod uppr\u00e4tt fast och orubbligt p\u00e5 klippan \u00e4n i de \u00f6ppna b\u00e5tarne med de \u00f6desdigra br\u00e4nningarne s\u00e5 n\u00e4ra.<\/p>\n\n\n\n

Bland 900 m\u00e4nniskor m\u00e5ste naturligtvis finnas en hel del som vid ett s\u00e5dant tillf\u00e4lle totalt tappade huvudet och f\u00f6r vilka livb\u00e4lte i livb\u00e5t \u00e4r ungef\u00e4r som bilan i schavotten. S\u00e5 fick man se en hel del egentligen groteska exempel p\u00e5 vad sinnesn\u00e4rvaro eller brist p\u00e5 dylik \u00e5stadkommer i farans stund. En dam fr\u00e5n f\u00f6rsta klass hade r\u00e4ddat en enda sak \u2013 en morgonrock av ljusbl\u00e5tt siden. En stor del var kl\u00e4dda endast i nattdr\u00e4kt och en regn- eller till och med badkappa. Andra \u00e5ter var fullst\u00e4ndigt kl\u00e4dda fr\u00e5n topp till t\u00e5 \u00e4nda till den sj\u00e4lvknutna kravatten eller det koketta floret under hatten.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
Den lokala tidningen – The Evening Telegraph – i St John’s New Foundland bevakade naturligtvis skeppsbrottet. Det ursprungliga klippet fanns med i Ruth Furstenborgs sparade papper.<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

Av tredje klassarne hade nog de allra flesta rusat hals \u00f6ver huvud ut ur hytterna och sedan inte v\u00e5gat \u00e5terv\u00e4nda dit. Pl\u00e5nboken och klockan som varje kv\u00e4ll \u2013 \u201df\u00f6r s\u00e4kerhets skull\u201d stoppats in under huvudkudden gl\u00f6mdes totalt och \u00e5ters\u00e5gs i n\u00e5gra fall aldrig av deras r\u00e4ttm\u00e4tiga \u00e4gare.<\/p>\n\n\n\n

Ett kuri\u00f6st exempel p\u00e5 konvenans l\u00e4mnar den omst\u00e4ndigheten, att s\u00e5 gott som varje representant f\u00f6r det svaga k\u00f6net bland melland\u00e4ckspassagerare r\u00e4ddat en mer eller mindre f\u00e4rgrik plym- eller blomsterprydd hatt.<\/p>\n\n\n\n

Det kan tyckas en enkel sak att anbringa ett livb\u00e4lte men det \u00e4r f\u00f6rv\u00e5nande hur f\u00e5 som p\u00e5 n\u00e5gorlunda kort tid gick i land med det och en drill h\u00e4r liksom ett f\u00f6rh\u00f6r av livb\u00e5tsnumren strax efter att fartyget l\u00e4mnat hamn skulle nog vara p\u00e5 sin plats hur \u00f6verfl\u00f6digt det \u00e4n kan synas.<\/p>\n\n\n\n

De passagerare som verkligen avgick i den livb\u00e5t till vilken de h\u00f6rde \u00e4r l\u00e4tt r\u00e4knade och om fara f\u00f6relegat hade s\u00e4kerligen panik varit oundviklig. Nu var lyckan oss bev\u00e5gen s\u00e5 att ett par fiskeb\u00e5tar som uppf\u00e5ngat n\u00f6dsignalerna n\u00e4stan omedelbart kom till v\u00e5r hj\u00e4lp och lotsade oss till ett landningsst\u00e4lle endast ungef\u00e4r en halv timmes rodd fr\u00e5n det strandade skeppet. D\u00e4rigenom var det m\u00f6jligt f\u00f6r de f\u00f6rsta livb\u00e5tarne att g\u00f6ra flera turer mellan fartyget och stranden.<\/p>\n\n\n\n

Efter landningen var st\u00e4mningen bland de skeppsbrutna den allra b\u00e4sta. Visserligen fanns h\u00e4r bara ett par skjul f\u00f6r f\u00f6rvarandet av fiskeredskap och man kan h\u00e4nvisa till den fuktiga gulaktiga marken d\u00e4r foten vid varje steg sj\u00f6nk n\u00e5gra millimeter, l\u00e4mnande efter sig ett vattenfyllt sp\u00e5r.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"
En dikt av ok\u00e4nd f\u00f6rfattare som fanns bland
Ruth Furstenborgs papper om Kristianiafjords
f\u00f6rlisning vid New Foundland<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

S\u00e5 gott sig g\u00f6ra l\u00e4t gjorde vi det bekv\u00e4mt f\u00f6r oss med livb\u00e4lten, filtar och kuddar som f\u00f6rdes \u00f6ver med de sista livb\u00e5tarne tillika med en stor del av fartygets proviantf\u00f6rr\u00e5d. Med det senare handskades synnerligen v\u00e5rdsl\u00f6st. L\u00e5dor med konserver och frukt slogs s\u00f6nder p\u00e5 stranden och inneh\u00e5llet kastades hit och dit.  Det \u00e4r otroligt hur mycket mat m\u00e4nniskor tycks vara i st\u00e5nd att konsumera n\u00e4r de (absolut ingenting) annat ha h\u00e4r att g\u00f6ra \u00e4n att \u00e4ta.<\/p>\n\n\n\n

Hela l\u00f6rdagen som vi m\u00e5ste tillbringa under bar himmel s\u00e5g jag flera sm\u00e5 pic-nic grupper d\u00e4r man faktiskt \u00e5t utan avbrott fr\u00e5n morgon till kv\u00e4ll. Menun var nog inte vidare omv\u00e4xlande, mest konserverad lax och sill i olika former, kn\u00e4ckebr\u00f6d, r\u00e5 eller konserverad frukt.<\/p>\n\n\n\n

Det beh\u00f6vdes endast en tom apelsin- eller \u00e4ppell\u00e5da och en f\u00e4llkniv s\u00e5 var dukningen f\u00e4rdig. S\u00e4llskapet slog sig gemytligt ner p\u00e5 livb\u00e4lten runt omkring l\u00e5dan. M\u00e4nnen \u00f6ppnade burkarne med f\u00e4llkniven och kvinnorna fiskade upp inneh\u00e5llet med hj\u00e4lp av en t\u00e4ndsticka eller liknande redskap och placerade fet p\u00e5 bitar av kn\u00e4ckebr\u00f6d eller i bordsg\u00e4sternas bara h\u00e4nder allt efter trakteringens art, av fiskr\u00e4tt eller dessert.<\/p>\n\n\n\n

Vi undrade om m\u00e5nga av dessa passagerare fr\u00e5n b\u00e5tens l\u00e4gre regioner var absolut oemottagliga f\u00f6r k\u00f6ld och v\u00e4ta. De bokstavligen fl\u00f6t omkring i vattenpussar men \u00e5t of\u00f6rtrutet och gr\u00e4lade \u00f6ver norska amerikalinjen som nog skulle f\u00e5 veta av dem n\u00e4r de kom hem.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r det senare visade sig att alla f\u00f6ljder av skeppsbrottet i form av mer eller mindre allvarliga sjukdomar drabbat passagerare under \u00f6vre promenadd\u00e4ck visste \u00e5tminstone grannarne en trappa upp var felet l\u00e5g. Ja, vi var som sagt n\u00f6dsakade att tillbringa en hel natt, somliga ett helt dygn, under bar himmel. Tiden gick dock j\u00e4mf\u00f6relsevist fort, d\u00e5 varje ny timme fann oss \u00f6verraskade \u00f6ver att fortfarande vara kvar p\u00e5 samma plats.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r man n\u00e5gon g\u00e5ng l\u00e4ser om ett skeppsbrott i tidningarne har den eller den b\u00e5ten alltid f\u00f6rbarmat sig \u00f6ver de skeppsbrutna och allt l\u00e5ter s\u00e5 enkelt och hemtrevligt. F\u00f6ljaktligen slog vi oss genast ner p\u00e5 v\u00e5ra livb\u00e4lten, virade ett par filtar om oss och v\u00e4ntade p\u00e5 \u00e5ngaren som skulle komma och ta oss ombord och v\u00e5r fantasi utm\u00e5lade f\u00f6r oss den sn\u00e4lla kapten som skulle sluta oss alla i sin faderliga famn och den nya b\u00e5tens passagerare som skulle bli s\u00e5 glada att ta hand om oss. Vi funderade p\u00e5 att \u00e5tminstone kasta en sko eller strumpa i vattnet f\u00f6r att slippa avb\u00f6ja all v\u00e4nlighet. N\u00e4r n\u00e5gon pessimistiskt f\u00f6rklarade att ingen atlant\u00e5ngare skulle vara i st\u00e5nd att ta oss tillbaka med de passagerare som den redan f\u00f6rde gjorde vi bara tv\u00e5 \u00e5ngare av det och dr\u00f6mde vidare.<\/p>\n\n\n\n

Hur grymt besvikna blev vi inte! B\u00e5ten som kom f\u00f6r att h\u00e4mta oss var en government-b\u00e5t fr\u00e5n St Johns, New Foundland. Den hade plats f\u00f6r ungef\u00e4r en tredjedel av passagerarna. De \u00f6vriga fick stanna till n\u00e4sta eller f\u00f6retaga den 1 \u00bd mil l\u00e5nga vandringen \u00f6ver klippor och sumptrakter till n\u00e4rmaste j\u00e4rnv\u00e4gsstation, ett alternativ som trots alla sina avskr\u00e4ckande sidor givetvis valdes av de flesta. Det var verkligen en intressant syn denna l\u00e5nga rad av skeppsbrutna med sin bylten av tillh\u00f6righeter som r\u00e4ddats fr\u00e5n b\u00e5ten sedan den f\u00f6rsta f\u00f6rskr\u00e4ckelsen lagt sig.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
St John’s dit de skeppbrutna f\u00f6rdes, en del med b\u00e5t, andra med t\u00e5g efter en l\u00e5ng vandring till fot<\/strong>s.<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

En ung finska – onekligen en av de mera pittoreska figurerna – traskade of\u00f6rtrutet p\u00e5 i ett par ljusgula amerikanska bulldoggsk\u00e4ngor av vilka den v\u00e4nstra f\u00f6rlorat sin mesta elegans , den 4 cm h\u00f6ga klacken. Det var ett upp och ett i minne och takten markerades i j\u00e4mna sv\u00e4ngningar av en tjock halmgul h\u00e5rfl\u00e4ta.<\/p>\n\n\n\n

F\u00e4rden till St John skulle ske med extrat\u00e5g klockan 7 p\u00e5 kv\u00e4llen, men det beh\u00f6ver v\u00e4l knappast omtalas, att det inte var f\u00e4rdigt f\u00f6rr\u00e4n vid 10-tiden, d\u00e5 det var s\u00e5 l\u00e5ngt att man varken s\u00e5g b\u00f6rjan eller slut p\u00e5 det, varf\u00f6r det ocks\u00e5 beh\u00f6vde ytterligare 1 timme till att komma ig\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

Det gick bra en stund ty det var nerf\u00f6rbacke men s\u00e5 far det iv\u00e4g tillbaka under st\u00e5nkningar. Vi hade en stigning och m\u00e5ste ta sats tv\u00e5 g\u00e5nger f\u00f6r att orka upp. Sedan var det bara uppf\u00f6r backe s\u00e5 vi v\u00e4ntade med sp\u00e4nning p\u00e5 morgonen som skulle avg\u00f6ra v\u00e5ra vad, om huruvida vi vid soluppg\u00e5ngen skulle beh\u00f6va kikare f\u00f6r att se v\u00e5r utg\u00e5ngspunkt eller om den skulle vara sk\u00f6njbar med blotta \u00f6gat.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/a>
Sj\u00f6mansinstitutet i St John’s som h\u00e4rb\u00e4rgerade m\u00e5nga av passagerarna.<\/em><\/figcaption><\/figure><\/div>\n\n\n

Det l\u00e4nde j\u00e4rnv\u00e4gsstyrelsen till heder att vi fram p\u00e5 f\u00f6rmiddagen f\u00f6ljande dag verkligen anl\u00e4nt till St Johns. Trots inf\u00f6dingarnes oginhet att inte vilja skjuta p\u00e5 vatten som vi vid varje station uppmanade dem. De var i allm\u00e4nhet inte vidare f\u00f6rtjusta att g\u00f6ra v\u00e5r bekantskap. I synnerhet k\u00e4nde sig fiskare mycket besvikna p\u00e5 oss. Om vi varit tv\u00e5 dagar tidigare hade vi strandat under h\u00e4ftig storm och b\u00e5ten hade slagits s\u00f6nder genast vilket betytt byte i st\u00e4llet f\u00f6r att den stod s\u00e4kert p\u00e5 klippan och h\u00e5nade alla deras ber\u00e4kningar.<\/p>\n\n\n\n

I St Johns bem\u00f6ttes vi med mera v\u00e4nlighet och trots de sm\u00e5 resurserna p\u00e5 hotell och ett boarding house fick f\u00f6rsta och en del av andra klass en dr\u00e4glig tillvaro. \u00c5t tredje klass bereddes plats p\u00e5 sj\u00f6manshemmet.<\/p>\n\n\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

MED P\u00c5 SS KRISTIANIAFJORD FANNS FARF\u00d6R\u00c4LDRARNA RUTH OCH RAGNAR FURSTENBORG. P\u00c5 V\u00c4G HEM OMBORD P\u00c5 DET SVENSKA FARTYGET SS STOCKHOLM SKREV RUTH NER SINA UPPLEVELSER. HENNES HANDSKRIVNA MANUSKRIPT LIKSOM DE GAMLA POSTKORTEN FANNS BLAND HENNES SPARADE PAPPER. Den 15 juli 1917 tidigt p\u00e5 morgonen gick det norska passagerarfartyget Kristianiafjord p\u00e5 grund utanf\u00f6r Cape Race i … <\/p>\n

Jatka lukemista ”DEN NORSKA ATLANT\u00c5NGAREN SS KRISTIANIAFJORD F\u00d6RLISTE VID NEW FOUNDLAND DEN 15 JUNI 1917 – EN SAMTIDA BER\u00c4TTELSE”<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1102,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1,9,47],"tags":[231,236,228,235,237,230,234,224,238,225,233,232,227,226,229],"class_list":["post-1098","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-uncategorized","category-pa-svenska","category-pictures-kuvat-bilder","tag-231","tag-aland","tag-avalon","tag-canada","tag-cape-race","tag-halifax","tag-kanada","tag-kristianiafjord","tag-mistaken-point","tag-norska-amerika-linjen","tag-ragnar-furstenborg","tag-ruth-furstenborg","tag-skeppsbrott","tag-ss-stockholm","tag-st-johns"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.janfurstenborg.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1098","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.janfurstenborg.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.janfurstenborg.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.janfurstenborg.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.janfurstenborg.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1098"}],"version-history":[{"count":27,"href":"https:\/\/www.janfurstenborg.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1098\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1257,"href":"https:\/\/www.janfurstenborg.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1098\/revisions\/1257"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.janfurstenborg.fi\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/1102"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.janfurstenborg.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1098"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.janfurstenborg.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1098"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.janfurstenborg.fi\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1098"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}